Soleclips i Väduren 💫 20/4

Det är stora energier i rörelse i kontakt med Månens noder som nu berättar om avslut och ny början..

En Soleclips på sista graderna av Väduren indikerar just det avslut vi kanske väntat på.. eller bävat för..

Det är nu upprepande teman i energier som vi i cyklar processar ..den senaste eclipsen på just 29 grader av Väduren skedde år 2004…

Mars som styrare av Väduren befinner sig i Kräftan

Med Mars i Kräftan och den nu starka och ödesbestämda energi som söker utlopp kan känslor eskalera och din inre process lägga in en högre växel- att säga adjö för att kunna gå vidare kan vara del av kommande process..Vi bryter mönster nu..

Pluto som är medspelare i den här energin berättar om förändring..

Kanske kommer du behöva sortera ut vad som behöver läggas i lådan för dåtid.. Pluto lovar förändring.. med eller utan ditt medgivande.. En transformation kan ske i acceptans.. eller med dig sparkandes och skrikande i fullt motstånd…Universum har en plan .. och med Pluto som nu styr Månens södra nod i Skorpionen det tid för Fågel Fenix att brinna ..och återuppstå ..

Med Solen som lyser upp den mörka och dolda sidan av Månens yta berättar om ..att det som skett i mörker, bakom vår rygg eller under ytan nu blir belyst.. Sanning som nu stiger upp mot ytan kan befria .. och dolda drömmar eller undermedveten längtan kan komma upp i ljuset..

En Eklips är verksam i 6 månader

Vi är i uppvaknade och i läkning .. Kairon och Jupiter i Väduren berättar om att vi kan behöva läka gamla krigsskador för att våga drömma nytt..

Jag avslutar med en dikt av Karin Boye..och en länk till min inspelning av dagens Eklips ..

🌸

”Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra –
svårt att vilja stanna
        och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar,
då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar,
glömmer att de skrämdes av det nya,
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.”

Namaste / Mia🌸

https://youtu.be/8aFTTHjvpVo